Standardsida

Ett under, mitt i vardagen fick oss att stanna upp

Jesus: Min frid ger Jag er Känn ingen oro Tappa inte modet!

 

För ett antal år sedan fick jag en fråga av en båtgranne. Ja, vi hade båtarna strax intill varann, vi höll på att slipa och lacka.

Mannen var något av en ”tuffing”, en man med breda axlar och stora biceps och stora käkmuskler. Han pratade så gott som oavbrutet, så jag fick många gånger stålsätta mig, för att inte tappa tålamodet.

Vi arbetade på i vårsolen och mannen hade faktiskt varit tyst en stund. Så kom frågan på bred göteborgska: ”Dö, hur gick detta till tror du?” Han pekade på en tussilago som hade trängt sig upp genom asfalten.

Arbetet stannade av och i förundran stod vi tysta en stund, för det var ju rent ofattbart, hur blomman hade hamnat där.

 

Guds skapelse, har en enorm sprängkraft! En enda liten tussilago skiner som solen och lyser upp den stora svarta asfaltsplanen.

Visst känns livet hoppfyllt? Det stora, mörka kunde inte kväva det lilla.

 Detta skriver jag till mig själv och till er som vill läsa, att vi inte ska låta oss tyngas ner av det mörka, svarta som härjar på vår jord. Det finns där och vår natur lider. Människan lider.

Men trots detta, så fortsätter hon, att på de mest raffinerade sätt finna ut nya metoder att ta död på sig själv. Och allt vansinne hon bedriver på olika sätt, slår tillbaka mot den enskilde och stora delar av mänskligheten.

Vad kan man göra? Nöden tycks ju aldrig ha ett slut?

Att tillämpa Punktinsatser?

Vem är min nästa?

För mig är det den människa som jag har framför mig. Som jag plötslig möter och börjar tala med, utan att veta varför.

 Att nå en människas innersta behöver inte vara så svårt. Att ta modet till sig och inte känna rädsla över att lyssna, hjälpa, med det jag kan. Att le eller krama om. Lägga armen om någons axlar kan betyda oerhört mycket för en människa.

Att tänka goda tankar och göra goda saker. Att inte låta det negativa styra mig så till den grad, att jag blir förlamad.

Att slänga olika fördomar all världens väg, för att kunna se den jag har framför mig, för att efter en stund förstå, att det var henne jag skulle ägna mig åt den dagen.

Att upprätta och stärka en människa i hennes svaghet. Att se henne för den hon är.

Att vi tillsammans kan finna en mångfald av glädjeämnen, så att den mörka asfalten ger vika för den lysande skaparkraften!

Gode Gud, hjälp mig med detta!

------

 

"Låt mig växa stilla, som ett träd i skogen...."

Sv psalm 527

Det spirar i Guds örtagård, en blomma skär och blid, den Herren själv har i Sin vård, i vårens ljusa tid.

Den blomman i Guds örtagård, är trogna hjärtans bön och Herren själv har i Sin vård, ej någon ros mer skön.

Så kläd dig nu i helig skrud, min själ i bön och pris och blomma friskt för Herren Gud, som ros i paradis

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

24.08 | 14:32
Det gamla torpet har mottagit 8
20.05 | 14:12
Mina ikoner har mottagit 2
19.05 | 23:02
FÄRDIGMÅLAD IKON.. har mottagit 1
19.05 | 22:56
MIN ANDLIGA SIDA har mottagit 8
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS