Jag kunde inte låta bli att köpa den gamla snipan...

Bilden såg jag på "Blocket" och redan då älskade jag snipan med sina vackra linjer. Samma dag hade den bytt ägare
KRÅKAN, min vän!
Usch! Skämmigt!
Ja fick hjälp med att malla till ett nytt roder.
Del av roder.
Planslipning...annars går det inte att limma
Rodret börjar ta form.
Jag fick lära mig att tillverka en limvagga. De tre delarna måste sättas samman perfekt.
Rodret börjar ta form. Bredvid ligger ämnet till rorkul
En sådan lycka, att få handhyvla hela rodret! Utan goda råd, så hade jag inte kunnat tillverka detta. Men allt har jag gjort själv.
Slipningen kan börja. Ett arbete, som aldrig tycktes ta slut. Det var mycket jobbigt!
Propellern, hur är det med den?
Detta måste vara dimensionen?
Stäven
Rensa bort gammal stävskena, rostiga spik och annat brote.
Nya grejer igen! Roderbeslagen ska på..
LIRAN, döpt efter en sjöfågel
Yanmar YSE 12, tillverkad tidigt sjuttiotal.
FUNGERAR!
Se där ja! Rodret ska passas in.
Äntligen kan jag börja måla!
Efter slipning, ska skrovet göras rent, sedan primer i fyra lager. Därefter färgsättning
Laga, plasta en stor "läcka", samt se över och reparera
Skrovet var på sina ställen i dåligt skick
LÄRA NYA SAKER VARJE DAG!
Svårt arbete, att sätta en ny randgårdslist
Bläckfiskarmar skulle varit bra!
Långa lister i ek. Tjuriga var de också, men det var jag med! Ett slitsamt arbete. Jag fick goda råd hur jag skulle göra
Flaggan i topp
Sjösättning
LIRAN...hon e´ go´
Ekan OLINDA och bredvid, mitt "nyförvärv". BLÅEN hette snipan tidigare. Den var inte särskilt välvårdad och hur har man kunnat styra med ett "roder" som....ja du kan ju själv se? Jag skämdes nästan, då snipan, vraket, stod uppställd på hamnplan. Enligt säljaren, så hade snipan legat på land med "jord i buken?"
Snipan färdigrenoverad och döpt till "LIRAN", efter en sjöfågel.

Berättelsen om ekan OLINDA.

Gullholmen en råkall vinterdag.

GULLHOLMEN, en råkall vinterdag, jag tror det var vintern 2004.

Med ryggen i norr och Islandsberg i nacken, står du nu på själva Gullholmen. På höger sida har du Lilla Härmanö och sundet som delar öarna. Lite längre söderut, finns det en gångbro som binder ihop de båda. Strax efter denna lägger färgan till, som har sin rutt mellan Tuvesvik och Lilla Härm. Numer även Käringön.

Det är inte varje dag, som man lyckas med att få tag i en gammal eka från 1958!

Jag tror, att jag riktigt "tjötade" till mig den, för ägaren var ganska så trög med att släppa henne till mig. (Men jag var ju ingen ö-bo.....eller var det försäljningstaktik?)

Ekan hade legat ett antal år på bryggan som du ser på bilden ovan.

Väl inpackad i trasmattor och annat "bröte". Hon var alldeles torr, ja snustorr som man säger. Men virket verkade bra. Hon var ju byggd i kärnvirke!

Ettusen svenska riksdaler och hon var min! Därefter fraktades hon över med soppråmen till Tuvesvik på fastlandsidan Orust, som också är en ö. Och sedan lyckliga jag, fick jag lov att ställa in ekan i Åkes snickeriverkstad i Brattås, där Birgitta och Åke Skoog är bosatta och då menar jag inte i snickeriet förstås.

Men jag bosatte mig nästan där! Sedan följde ett okänt antal  arbetstimmar, men helt fantastiska sådana! Så mycket jag lärde mig. Många lyckliga timmar tillbringade jag där. Jag glömmer det aldrig. Det kallar jag rikedom!

 

Tillägg:

Jag och en väninna åkte ut till Gullholmen för att bada. Då passade jag på att hämta segelstället som jag skulle köpa. Affären gjordes upp och då fick jag veta att det var brukligt, att avsluta det hela med en skål. Hmmm, jag skulle sitta i finsoffan. Vi skålade med starka drycker ett antal gånger, för att avsluta med ett glas vin. Skratten satt inte långt inne och den ena historien avlöste den andra. Jag skulle ju bada! Men inte i alkohol! Sagt och gjort, jag reste mig och tackade och då jag stod på deras granittrappa med den goa segelrullen under armen, så undrade jag verkligen hur detta skulle gå!

Mona

Klurigheter........?

Den 1 maj år 2004

Härmed önskas ni välkomna till sjösättningen av min nyrenoverade gamla eka OLINDA.

Detta sker i Boxvikskile, dit vi kommer med ekan på släp.

Mat och dryck finnes. E´ de´ fråga om nå´t starkt, så får man ta me´sig själv!

 

 

Och vi hade det så trevligt och vi åt goda smörgåsar. Och vinden blåste kall nordan! Och förresten, när är den inte kall?

Beskrivning
Ekan har fått en ny köl.
Åke hjälpte mig med den.
Den gamla "var bortseglad av någon badgäst", som den tidigare ägaren noggrant upplyste mig om.
Nu är jag förvaltare av denna eka. Det känns som ett förtroende, ett arv som jag ska hantera väl. Jag ska vara noggrann.
Rå linolja och terpentin, oj hon dricker mycket! "Beck", "Ettans", är tjärprodukter som gamla ekor gillar! Men först skrapa och slipa.
Åke hjälper mig att se ut vattenlinjen, för det kan jag inte.
Ask är ett hårt träslag. Jag hade huggit mig en bit och nu fick jag användning för den. Jag tillverkade en ny knap och nya "tollepinnar".
Så blev resulatet.
Bottenmåla, PATENTA, som det heter efter en skotte eller var han engelsman? (Det hade la´ regnat på linsen, verkar det som?)
Å så undrar jag.......va´säger ni nu då?
Äntligen Olinda, så får du känna vattnet och höra klucket mot stäven!
Sjöklar!
Beskrivning

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

08.02 | 09:51

Hej Mona!
Hoppas allt är bra!
Vilken fin hemsida du har! Nu redigerar vi ikonfilmning fr Perea, vill veta vad du vill ha för titel? Hälsar Gunvor & Rolf Nordin.

...
30.12 | 19:20
KATTEN OXÅ! har mottagit 2
30.12 | 19:19
Berättelser har mottagit 5
03.10 | 12:00
Mina ikoner har mottagit 1
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS